Ih, det "hemliga" samtalet gick kanoners! Så en 8:e Mars smäller det, och efter det får vi se om jag.... näää än tänker jag inte berätta vad det hela handlar om.  

Har legat hemma bra länge nu med en envis förkylning. Oftast brukar det ju vara hostar som är ihärdig men denna gången är det annorlunda. Nu är det febern som håller i sig, knasigt!
Den höll sig på 38.9 - 39.5 ganska länge men efter nån dag har den börjat sjunka. Men nu har den börjat öka igen!?
Inte så värt mycket, men det är fortfarande feber.
Jag känner ju såklart av det men jag håller på att få pjux här hemma!

När jag ligger i sängen känner jag mig i princip frisk om man bortser från hostan, men sen när jag reser mig och försöker göra nått känns det som man går i en dimma.
Det börjar bli ganska jobbigt nu och jag har tröttnat på att bara ligga still.

Det känns ju helt meningslöst när man känner frisk så länge man ligger ner. Så imorgon tar jag mitt pick och pack och åker till skolan. Bara ca 2 veckor kvar nu! Tur att det "bara" är att sitta och lyssna och skriva.

Jag hoppas febern går över  så jag är tillbaka på banan snart igen! Saknar Rosso så in i norden!!

Bjuder på en bild på mig när jag kör ett travlopp.
   



 

Åh jag är så spänd inför Onsdag, då ska jag ha ett till hemsligt samtal, denna gången mycket viktigare än förra. Åh herre gud, är så nervös! Tänk om det blir som jag hoppas.

I alla fall så börjar jag få riktig Rosso abstinens, så idag pratade jag med Ellinor om att åka till ridhuset denna vecka.
Hon är väl för underbar som orkar följa med mig. Men snart tror jag vi är redo för att rida ut ensama, då kan man rida till ridhuset.
Rosso är ju tydligen mycket lugnare när man rider ut själv med honom. Måste ta modet till mig och göra det snart, så kan vi jogga rejält och lägga in nån enstaka galopp så kusen får springa av sig.
Men han kanske har lugnat sig nu? 

Det är himla roligt att se att alla hästar Inte är lika varandra. En del blir lugna när man rider ut ensamma och de andra är lugna när man är i sällskap med någon. :)

Sitter redan och funderar på vad vi ska träna på nästa ridhuspass.  Så är det alltid, jag googlar, kikar och letar efter roliga övningar innan passen. Sen när jag väl kommer in i ridhuset så försvinner allt från huvudet och jag kan inte riktigt bestämma mig om vad vi ska göra, så det blir ibland lite hipp som happ. Vissa gånger funkar det inte alls, och det blir pannkaka av allt, bara virrar runt och det blir inget vettigt av det hela alls.

Jag måste nog lugna mig själv och backa till ruta ett, välja enkla övningar som jag kan hålla mig till. Inte försöka göra 50 övningar samtidigt.
I värsta fall får jag tvinga Ellis att vara ridlärare ;så det blir nån ordning på kalaset. :)

 Rosso innan 2:a uteritten.
Så här står han i stort sett alltid, han brukar inte gå ur boxen men ibland händer det att han smyger ut några steg. Men då är det bara att säga "backa" så backar han tillbaka igen. Söthäst     

Fick ett väldigt intressant samtal idag. Nästa vecka får vi se hur det slutar.
Om vad telefonsamtalet handlade om tänker jag inte berätta än.. ni får hållas ett tag till! 

 Jag & Rosso   

Faaaaansiken vilket underbart väder vi haft idag! Snacka om att man blir att tråna efter våren ännu mer, nu när man fick sig ett smakprov.

Dagen har vart helt fantastisk! Åkte ut till Hedgårdarna och hade gofika med Nina. Tjattrade på om allt och inget som vi brukar göra och efter en stund kom hennes pappa och Gitt till gården också. Vi satt och fikade och pratade på ända tills det var dags för Nina att åka på utvecklingssamtal med sin dotter Agnes.
Då gick jag ut och stod och snicksnacka lite med Towanda och Tarla en stund.

Efter ett tag ringde min älskade Elin och hade tråkigt, så jag sa åt henne att komma till stallet och mysa med hästarna. Sagt och gjort så kom hon ut efter ett tag.
Vi gick in i hagen och myste med damerna, tror dom njöt lika mycket som oss utav att solen faktiskt brännde på fint.
 klappade kliade och pussade på dom söta damerna innan Carro och hennes vän också kom ut. Det slutade med att vi säkert stod i hagen i ca en timme och bars pratade och njöt.

Det var en sån här dag man absolut inte ville vara inne! Så varmt och skönt!

En stund senare kom även Nina och hennes 5 veckors gamla Ester och höll oss sällskap i solen. Pratade på i vanlig ordning.
Toppenstund!

När solen började sjunka på himlen så åkte jag och Elin vidare till Romme pizzeria och klämde i oss varsin Pizza (tack Elin!).
Där skilldes vi åt och jag åkte och tankade bilen och hämtade ut paket på stan. Nu sitter jag här och känner hur solen faktiskt har tagit i ansiktet. Underbart.
Ska slänga mig i duschen och småplocka lite här hemma resten av kvällen.

Imorgon ska jag ut till Hedgårdarna igen. Då kommer det en ny inackordering! Berättar mer imorgon!



 

Kom till stallet strax innan kl 10.
Tog in Rosso och till min stora förvåning så hörde jag inte Abbe på hela tiden! Annars brukar hon stressa upp sig och gnägga som tusan efter Rosso.
Rosso var lugn och snäll hela tiden och jag gjorde iordning honom för att longera lite innan ridturen. I hopp om att han skulle vara lite lugnare då.

Tog ut han på stallplan och han var seg som en kola ^^ Han lyssnade direkt på min röst och var jätte duktig!
Efter en stund så var det dags attt göra iordning hästarna för ridturen.
Abbe kom in i stallet och medans dom gjorde sig iordning så bytte jag schabrak på Rossos sadel. Han passade faktiskt i sitt pippi-gula :) La på han fleecetäcket så han inte skulle bli kall. 

Märkte på en gång att han inte var lika pigg som förra gången, sköönt! Vi red över en åker så hästarna fick pulsa lite, och oj vad jobbigt Rosso tyckte att det var. Frusta och pusta när vi kom in i skogen. :)
Vi klättrade ganska mycket i skogen och vi var inte på nån direkt stig så hästarna fick verkligen känna efter vart dom kunde sätta fötterna, bra träning!

Än så länge hade Rosso skött sig riktigt bra. Vi kom till en traktorväg som vi följde en bit och in på en åker. Där fick dom pulsa lite igen. Sen gick vi in i skogen igen. Mitt innan en uppförsbacke vet jag inte vad Rosso fick för ryck, han kanske tyckte det var tråkigt men det kom en bockning.  Jag skrattade mest och tyckte att han skulle hålla koll på vart han sätter fötterna istället.

Sen kom vi ut på en väg igen och där kunde vi trava lite, eller ja Rosso ville väl hellre galoppera. Lät han ta nå¨gra galoppsprång och sen skulle vi sakta av, men det tyckte inte han. Så han hoppade och studsade lite igen ;) Dock inte lika farligt som på våran första ridtur. Jag var med beredd på det denna gången också.

På vägen hem blev han lite piggare och började tugga på bettet riktigt ordentligt.
Men jag höll mig lugn och det kände han nog. Skittade hela vägen och skötte sig toppen.

Jag är mycket nöjd med dagens uteritt! Det blir bättre för varje gång.
______________________________________________

Rosso skulle nog behöva springa av sig lite, ta en lång galopp och jogga. Men det fårf vänta lite tills vi kan rida ut själva. Än är jag för feg för att rida ut ensam, plus att jag kan bara en ridväg, och den är lite för lång för att rida själv än.
Men snart så! :)

Rosso säger Puss!

Idag är det dags att förtsöka oss på en lugn ridtur igen, förra ridturen var ju allt annat än lugn ;)
Men jag ska erkänna en sak, hade jag inte ridit Rosso 2 ggr innan där han var lugnet själv (förutom små bus) och hanterat han från marken så mycket som jag gjort hade jag nog inte satt mig upp på honom igen efter första uteritten.

Det var extremt längesen jag red en så pigg och busig häst som han var sist vi red ut.
Hade han hållt på så första gången jag red hade jag tackat för mig och sagt att det inte var nån häst för mig.
Men nu vet jag att han har ett hjärta av guld och skulle aldrig göra något för att få av sin ryttare.
Hade han velat få av mig, ja då hade han garanterat fått av mig också, inget snack om den saken.

Jag vet att han är pigg för han stått länge och det var första gången han fick komma ut på länge, klart som tusan hästen är pigg då.

Jag ställde en fråga till en väldigt tuff, rutinerad och erfaren ryttare om hur jag ska behålla lugnet "där uppe" i sadeln när hästen stressar upp sig. Det är nämligen då jag känner att jag inte har någon kontroll alls.
Jag fick till svar att jag måste tro på mig själv, se tillbaka hur det var innan min ridolycka. Hur hade jag handskas med en sådan häst då?
Hade jag blivit rädd och kännt att jag tappat kontrollen? Knappast, jag tog över kontrollen igen.

Och det är det jag måste göra nu också. Glöm allt som hänt innan (fast det är j*vligt svårt), fokusera på stunden och var bestämd. Och våga tro på mig själv, då gör hästen det också.

Jag måste tro på mig själv, och ibland känns det hopplöst. 

Jag är otroligt stolt över mig själv efter första ridturen, sure - jag hoppade av och gick en bit MEN... jag hoppade upp igen! 
Jag känner i sånna situationer att det är bättre att då ta ett steg tillbaka, hoppa av och leda hästen. Istället för att jag ska sitta spänd som en fijolsträng och vänta på nästa bockning. Klart hästen känner av min nervositet och spänner sig den också. Då är det bättre för mig att hoppa av, få kontroll över situationen igen och sedan hoppa upp.

Och jag är stolt över mig själv att jag inte ger upp, utan idag ska vi ut på en till ridtur!
Jag ska åka ut lite tidigare och longera Rosso linnan vi ska rida, så han får springa av sig lite.
Och denna gången ska jag inte glömma martingalen...punkt

 
 

Tänkte berätta lite om gårdagens uteritt, men låt mig presentera mig förts...
Jag heter Rossano och är ett halvblod på 19 år. Jag är 168 cm över morötterna.
Jag bor i Klingsbo tillsammans med min kompis Abbe som är ett kallblod. Hon är pigg och ganska virrig ibland.
Min mamma heter Ellinor och hon är toppen!
Jag trivs jätte bra här, det är så snälla människor.. Fast det finns några konstiga saker här, dom låter underligt och dom är lite läskiga att gå förbi. Dom flesta står inne så jag hör bara dom ibland. Människorna kallas dom "kor".

Det är inte alltid som jag beter mig för min ålder, mamma pratar alltid om att jag är en "gubbe". Men det håller jag inte med om.
Det har kommit en ny sak till vårat stall. Mamma kallar henne för "Paula", men jag kallar henne för " den där korta".
Hon och jag håller på att lära känna varandra ännu, men jag gillar henne. Men ibland testar jag henne ändå bara för att jag kan.

Rosso berättar om gårdagens uteritt:

Den där korta kom på förmiddagen strax efter att jag och min kompis Abbe hade fått gå in i stallet.
Hon kom in till min box och hälsade som vanligt. Hon kliade mig i ansiktet och det gillar jag skarpt.
Hon borstade mig ordentligt och klämde och kände på alla mina ben, undrar varför - allt sitter ju där det ska.
Men jag lät väl henne klämma och känna då. 

Hihi vilket gott skratt jag fick när den där korta skulle spänna sadelgjorden. Jag sög in så mycket luft jag bara kunde så min mage blev som en ballong. Jag tror hon vart lite arg, hon muttrade och sa "Rossano, nu får du samarbeta". 
Abbes ägare fick komma och hjälpa henne att få igen sadelgjorden - och oj vad dom fick kämpa, samtidigt som jag stod och fnissade i smyg.


Sen gick vi ut och den där korta hoppade upp efter lite om och men. Hon sa till Abbes ägare att jag såg pigg ut. Och oj vad rätt hon hade. Jag kände mig som en två-årig hingst på betes-släpp! 
Efter att hon fått ryta i lite åt mig att stå still så kunde hon äntligen kravla sig upp på min rygg (hihi).

Sen bar det iväg, vi skulle gå förbi sånna där "kor" och jag tyckte det var lite läskigt. "Den där korta", sa att det inte var farligt och att det bara var några kor. Abbe traskade förbi utan att titta på dom, men jag var lite skeptiskt. Men när jag gick förbi klappade hon om mig från ryggen och sa attt jag var duktig, då kändes det mycket bättre.

När vi gick över en åker så ville jag springa, jag ville inte "skritta" som ni människor kallar det. Men det fick jag inte för "den där korta". Jag tyckte hon var tråkig så jag busade lite.

När vi kom till en uppförsbacke så försökte jag springa lite, men jag fick det inte då heller. Jag blev lite sur så jag sköt lite rygg, som jag brukar göra när jag busar lite. Men "den där korta" brydde sig inte och sa "skitt var det". Suck, sa jag!

Abbe kom längre och längre bort och så äntligen fick jag springa lite, tills vi kom ikapp Abbe då, då ville "den där korta" att vi skulle gå igen. Usch vad tråkig du är, tänkte jag och tog några skutt. "Den där korta" sa att jag skulle skärpa mig. Pfff, jag vill ju springa!

Jag gjorde några tappra försök till att få springa men "den där korta" blev arg då med. Jag kände hur jag ville springa av mig energin.
DÅÅÅ kom jag på en rolig lek, om jag hoppar skuttar och bockar så kanske jag får springa.
Vi red över en stor väg och efter den så sköt jag rygg och hoppade lite. Hon vart jätte arg och sa " Fan bete dig nu häst". Så jag gick väl lugnt... 5 meter tills jag flög i luften igen. Inte så farligt så att hon skulle trilla av men ja, så att hon kände det i alla fall. Jag skrattade när Abbes ägare frågade om jag var pigg. "Den där korta"  verkade inte lika road som jag.
Jag tyckte det var superkul!
Vi red upp i en skog och jag småtravade nästan hela tiden. Hon uppe på ryggen sa åt mig att jag skulle koncentrera mig mer på vart jag satte hovarna istället för att springa. Så ok, jag saktade av men jag skuttade som tusan, värre nu än innan. Nu körde jag ner huvudet mellan mina framben och sköt rygg. Jag kände hur hon tappade balansen där uppe.
Men jag ville ju inte kasta av henne så jag lugnade mig en stund.

Sen kom en lååång raksträcka på en väg och då ville jag banne mig springa. Då blev jag så trött på "Den där korta" som inte ville det så jag bockade som tusan.
Då hoppade hon av mig!! Jag stod där som ett frågetecken mitt på vägen och funderade på vad som skulle ske här näst.
Abbes ägare satt ju kvar, varför skulle "Den där korta" hoppa av?

"Den där korta" sa något om att hon inte orkade bråka med mig och att jag skulle få arbeta från marken istället. Neeeej tänkte jag, jag vill springa, inte arbeta". Men jaja, jag lät henne hållas och gjorde det hon bad mig om.
"Den där korta" promenerade bredvid mig en stund och när vi kom över den stora vägen så hoppade hon upp igen.
Jag kände att det inte var någon idé att busa mer, då kanske hon skulle lämna mig efter vägen. Så jag höll mig i skinnet resten av ridturen.

Det var en superkul att få komma ut igen, och det var så kul att få busa ! Jag kände mig som en 3-åring!

Paula berättar om gårdagens uteritt:
Hästjäveln var billig! Tur att han skärpte till sig på slutet!



 

Om 50 min ska jag kasta mig i bilen och åka mot Rosso.
Idag står uteritt på schemat, äntligen säger jag bara! Ska bli så kul att se hur han beter sig ute.
Känner på mig att herren kommer vara pigg idag, om man ser på hur han var igår.

Blir att träna lite dressyr idag efter vägen.
Berättar senare hur allt gått, om jag satt kvar eller om det blir jag som måste bjuda på tårta nästa gång ;)